En gång i tiden var ett tag sen nu,

Jag kände turen vända en kort stund, nu är jag tillbaka där jag var för ett halvår sen. Tiden går så jävla fort och jag hinner inte med och när det väl kommer till kritan att behöva prata om sina riktiga kännslor så går det över till någon form utav skämt och jag ignorerar det. Hej det är oktober, månaden jag har hatat i 6 år. Varenda jävla dag har ett minne som jag vill glömma. Jag har all rätt i världen att vara bitter nu. Alla har rätten att må dåligt utan att andra människor ska dömma. Så, snälla, dömm mig inte. 

Jag vill bara höra dig be om ursäkt,
Fyfan så bra jag skulle må.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0