young dad <3
Hur fan kan en person få en att må så förjävla dåligt? Inte fan vet jag. Men det ska de bli ändring på! Idag då, helene och jag är ju supermogna små faenskap som fick för oss att hälla lim på händerna skulle vara en rolig sak att göra! So we did it. Jag började brottas med Anton och sen fick jag nästan lim i hela jävla ansiktet! hahaha, så kan det gå! Nu sitter jag på svenska och ska skriva ett tal till nationella (mindre roligt) men vad ska man skriva om? Ett pm ska man också skriva till de hela. Jag kan säkert skriva något bra som får läraren att börja böla om jag vill, men det vill jag inte göra efter det som hände i 8an då jag vann en tävling i skolan då jag hade skrivigt en novell som fick hela vita rosen att stanna upp. (vita rosen är 6-9 spåret) Nu sitter jag själv med gråten i halsen och funderar på att faktiskt göra något vettigt utav detta. Mötet jag va på va skönt, det blev mycket prat, men men men! Jag fick bekräftelse samt en förklaring utav någon.. och jag vet inte om det stämmer, det är de som skrämmer mig. Är det sant så är jag så jävla rädd för att falla tillbaka igen och det vill jag inte, För mina vänners och min familjs skull. Det var smärta nog då. Nu mera är det många som frågar mig om jag skaffat kille eller hur det går med kärleken.. frågan jag ställer till mig själv är nog, Ja hur går det egentligen? Inte fan vet jag. Jag har gett upp. Det finns ju förfan inte en ända kille som passar mig och sen tidigare förhållanden så har jag fortfarande ärr. Jag trivs bra som singel (bara för att sabba alla snubbars hopp och drömmar) men som jag sagt tidigare så skulle de inte vara fel att ha någon som håller om en om natten. En sak som faktiskt stör mig är att jag i MÅNGA fall fått varje kille jag pekat på, jag vet inte varför. Men nu vill jag inte ha någon, eller jo.. men inte vem som hälst. Fyfan, nu blev det kärleksbabbel av hela jävla inlägget But i dont give a fuuuuuck. Jag får skriva om precis VAD FAN jag vill i min blogg och jag skiter lite i vad alla tycker. Jag är mig själv nu, efter många om och men, men äntligen så kan jag andas ut och säga sola a me och faktiskt mena det! hahaha nu jävlar ska det tatueras in på armen som en påminnelse om vad som faktiskt är viktigt! SKRIV KRAMP!
hejdå :))))
