-

Jag känner en sån otrolig smärta i mitt bröst, jag sitter med gråten i halsen och jag förstår inte hur en människa kan göra något sådant. Det läskiga va att jag verkligen ville förändras men att jag nu förstått att alla tycker om mig för att jag är mig själv. Du skrämde mig, du gjorde mig osäker, du krossade mitt hjärta om och om igen.. kan du bara lämna mig nu så jag kan må bra? igår fick jag mycket sagt och jag förstår inte att du inte fattar. Mitt liv, Mina regler, Mina vänner. Vi delade aldrig allt, vi kommer aldrig dela något. Jag var ett välgörenhets projekt och hela tiden kändes det som att jag var ditt lilla husdjur. Förstå vreden, känn smärtan.
Du har rätt jag ljög. Jag ljög om att jag började bli kär i dig igen, enbart för att jag trode att du skulle låta mig vara! MEN du fortsätter. DU ringer, det må vara så att jag slänger iväg fåtalet sms men nu räcker det, flera gånger har jag raderat ditt nummer. Då har du ringt efter några dagar eller smsat. Det är inte jag som är kär, det är du. Varför skulle det annars vara så viktigt för dig att såra mig när du redan vunnigt? jag visade min svaghet. Vi kommer aldrig kunna vara vänner, jag tänker inte äns försöka. Jag hatar dig på alla sätt som går! Du äcklar mig, du är en besvikelse och du är en dålig människa. Hoppas du mår bra.


nu tar jag mig en promenad