- -

hjärtproblem

Jag ligger och tänker på vad som kunde ha varit, pratar med en vän på msn och jag kommer ingenstans i mitt liv. Jag står och trampar i ett träsk och jag är ensam. Jag trodde aldrig att jag skulle förlora allt. Vänner och kärleken är fan värst. Familjen glider sakta bort efter som att jag jobbar. Skulle jag behandla en kille så som jag behandlar mitt jobb så skulle den killen vara världens lyckligaste. Skulle jag inte jobba så mycket skulle jag ha kvar mina vänner. Men riktiga vänner stannar kvar ändå och finns där även om man aldrig har tid att ses. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden typ en sisådär 5 år och valt en annan väg. Undrar vart jag skulle stå idag då. Jag är 17 och jag tycker fan inte man ska behöva vara med om sån jävla skit jag fått igenomlida och tro mig, många utav er har inte en blekaste vad det har varit för skit . kalle och jag behöver varandra

2010-03-08 @ 20:29:35 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Lilla Fröööken

Diggar bloggen:) och det finns fler än du som skulle älska att spol tillbaka och testa den andra vägen. Vägen som ligger orörd. Finns folk som behöver dig med.

"Two roads diverged in a yellow wood,

And sorry I could not travel both

And be one traveler, long I stood

And looked down one as far as I could

To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair

And having perhaps the better claim,

Because it was grassy and wanted wear;

Though as for that, the passing there

Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay

In leaves no step had trodden black

Oh, I kept the first for another day!

Yet knowing how way leads on to way,

I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh

Somewhere ages and ages hence:

Two roads diverged in a wood, and I —

I took the one less traveled by,

And that has made all the difference."

2010-03-12 @ 23:35:27

Trackback