I cant even tell you how it feels like,
Någonting kommer att hända.. snart. Vill ni veta hur jag vet de? Jo jag vet allt och det sitter i hela kroppen på mig. Fyfan det ska bara klagas lite mer nu, när det är sommar och allt. Men på dagarna är jag så lycklig och det spelar ingen roll om jag så jobbar eller är ledig, jag är lika glad. Det känns som att mina vänner inte förstår. Jag kan ju inte mer än säga att några få utav dom som vet / har vetat hur jag mått och kännt mig under vissa jobbiga perioder bara ska ösa på och göra allt lite värre. Jag vet inte, det verkar som att alla som en gång stått mig nära eller som jag alltid ställt upp för försöker förstöra mig. Snart har ni fan lyckats, men det är en lååång väg kvar för än så står jag. Vi fortsätter med de höga målen. Jag ska nu sova för att i morgon njuta utav solen. Framtiden skrämmer mig. När ska jag hitta någon som förstår?