-

Bläh, bättre har jag ju mått! Men jag ska inte klaga.
Dock börjar jag bli trött på att alltid vara glad när andra är i närheten, vet inte varför jag är sån men det har nog blivigt så igenom åren. Jag fick höra det idag utav någon random på bussen.. gubben uttryckte sig lite snyggt med en komentar som löd "Vilket vackert leénde men varför ler du?". Ni kan ju tänka er mig, jag sprang av bussen,tog upp telefonen och ringde adrian innan jag skulle brista utav tok-garv. Jag log antagligen för att en låt som gav mig helt underbara minnen började spelas på ipoden. Jag har börjat minnas konstiga saker..och börjat drömma om helt skumma grejer.
För andra gången på lite drygt en månad så har jag vaknat mitt i natten och dubbelkollat att det verkligen var adrian som låg bredvid mig. SÅ JÄVLA SKUMMT! Mitt huvud verkar fucka ur och de saker som händer är bara en person som jag tror kan förstå.. men jag kan inte prata med personen ifråga, så... jag skriver av mig.


<3